Glad onsdags kväll!
Hoppas att allt är bra med er läsare! Vi har för tillfället lämnat renoveringen bakom oss för att bara njuta av några härliga dagar uppe i fjällen. Även om regn inte hörde till vår plan. Men det går framåt i huset och nu är stommen till köket uppmonterad, badrummen helt klara och det närmar sig sakta och säkert inflyttning. Men för några dagar ska vi bara koppla av, åka skidor, äta våfflor och goda ostar.
Den sista tiden har tyvärr inte bjudit på så mycket bakade eller matlagande. Men var så lugna, den stunden kommer snart, den med! Under tiden har jag roat mig med att leka trendspanare. Något bland det roligaste jag vet är att försöka se vad som är ”inne” eller vad som är på väg att bli hett i kökss
vängen. Under Årets Kock-dagen var jag på ett väldigt intressant seminarium där man bland annat pratade om årets mattrender. Och eftersom jag själv tycker att detta är både intressant och lite kul så tänkte jag ägna tid i inlägg för detta. Det skulle även vara kul att se vad ni tycker, om ni spanat in någon trend eller råvara som verkar vara i ropet, så fyll gärna på i kommentarerna.Temat för Årets Kock-finalen var ju ”Det nya svenska arvet” och det kan man också nästan sammanfatta mattrenderna för 2012 med. För det handlar mycket om att gå ner till rötterna, både bildligt och bokstavligt talat. Vi vill veta varifrån vårt kött eller våra grönsaker kommer. Och både på menyer och i matbutiker lyfts producerande gårdar eller bönder fram. Kockar åker också i allt större omfattning ut till sina bönder och ser råvarorna på plats. Många har även sina egna odlingar eller odlare. Och allt detta verkar även framkalla en känsla av äkthet och omsorg hos oss konsumenter. Ursprunget lyfts fram som något exklusivt och det får gärna vara både småskaligt och ekologiskt. För visst känns det skönt att veta att lammfilén du sätter kniven i kommer från Bitterna (även om du nödvändigtvis inte varit där) och att osten producerats hos Skärvångens Bymejeri? Maten är vår nya lilla svarta och även vi konsumenter tillåts nu att vara lite fina i kanten, att välja det som känns bäst för oss. Flera av oss väljer även produkter med större omsorg och det börjar bli okej att gå runt i matbutiker för att söka varor eller att besöka olika för att inhandla olika produkter. Lite lagomt matnördigt.
En märkning som vi även börjat se allt oftare är ”lokalproducerat”. Tänk om vi kunde få se mer av detta. Det känns rätt skönt att man kan knalla in på sin butik och köpa lokala varor om man inte har tid eller möjlighet att fara ut till gårdsbutiker. Och på samma sätt som det ger oss en känsla av äkthet att veta varifrån maten kommer på restaurangen så känns det bra att veta lite mer om råvarorna i butik än att det är tomater från Spanien eller kött från Argentina. Matlagning är överlag en fortsatt trend och jag tror att de ökade valmöjligheterna bland råvaror även ger oss glada amatörer en känsla av att det som lagas hemma är äkta på samma sätt som restaurangmaten. (Och visst känns det också lite mer på riktigt när man lagar med ordentliga råvaror?)
Jag sa tidigare att det svenska går ner i rötterna och självklart är det inte bara det svenska ursprunget som är viktigt. Utan även rotfrukter. Rotfrukter är hett och så även allt nordiskt. Våra ”gamla” nordiska tillagningstekniker som att rimma, grava, syra, röka, sylta och torka har dammats av kommit in i finrummen de senaste åren. Och med detta även våra äldre smaker som ättika, vinäger, socker och salt. Dill, persilja, lagerblad och körvel är några av örterna som verkar söka sig tillbaka allt mer på tallrikarna. Vi tillåter att matlagningen tar lite mer tid, även till vardags, men särskilt under veckosluten. Att laga från grunden är stort, likaså långkok. Vi syltar, saftar och lägger in. En intressant sak som påpekades var att yngre generationer gärna ställer sig att laga klassiker som dillkött eller kroppkakor en fredagskväll. Åtminstonde en gång, bara för att testa. Ny helg, ny klassiker. Men om rätterna faller i smaken förtäljer dock inte rapporten.
Det är fråga om en renhet och äkthet i smak, upplägg och tillagning,
ibland med en modern twist. Ett ganska slående exempel som personifierar rådande trender är Fäviken i Jämtland. Här är det fråga om rena rätter med stark svensk prägel och lokalt ursprung i samklang med säsong. Jag brukar roa mig själv med att läsa restaurangmenyer emellanåt och något som verkligen slagit mig sedan en tid tillbaka är hur mycket inälvmat som börjat söka sig in i rätter. Det är numera ofta man ser detaljer som hjärta, märg, bräss, njure eller blod i en rätt. Man tar tillvara på hela djuret och det visas i lite att lite mer udda styckninsdelar, långkok och även vissa inälvor tar plats. Man kan tycka vad man vill om detta, (jag tillhör inte inälvornas fanclub), men genuint och trendigt är det!Men detta med att söka sig till det lokala matursprunget är inte bara en svensk trend. Runt om i Europa och även i USA så är ursprunget viktigt och man hyllar det inhemska. Det skall exempelvis vara brittiska gubbar och kött från brittiska gårdar. Men jag undrar om inte denna trend startade redan när vi fick larm om galna kor och belgiska blå? Fast man kan lugnt konstatera att den verkligen blommat ut nu. Märkningen på kött är stundom verkligt detaljrik även hos de större matkedjorna. Och intressant i det här sammanhanget är att vi samtidigt sneglar på vad som sker utomlands och söker inspiration från länder som Danmark och USA.
Detta var lite av vad som presenterades i trendrapporten och mina egna funderingar kring vart vi är på väg. Genuint, nordiskt och traditionellt sammanfattar jag rådande trend med.
Jag hoppas att ni tyckte att detta var lite intressant för om ett tag tänkte jag passa på att snöa in på rådande (och kanske även kommande) konditortrender. Det söta till sist!
