O´no. Here we go again... Macaroner. Behöver jag säga mer?
För vilken känsla de ut utlöser hos er vet jag inte. Glädje? Förtvivlan? Förväntan? Tristess? Eller samma hopplöshet som jag själv känner? För jo, jag är lite faktisk trött på macaroner. Jösses, vågade hon erkänna det så här live och offentligt på bloggen? Vad sa hon nu???
Jo, faktum är att jag är lite smått trött på macaroner. Jo, jag är det! De har under så lång tid varit överallt. På bloggar, i bakböcker, på tv, på instagram, på pinterest, på twitter, på FB, i butiker.... Puh! Överallt dessa färgglada perfekta macaroner. Eller i vart fall mer eller mindre perfekta. Till skillnad från mina. Hmmm.
Mitt sinne är egentligen macaron-mättat. Och ändå kan jag inte hålla mig ifrån dem! Vi har någon slags hat-kärlek på gång, jag och macaroner. Jag älskar att äta dem. Men de har sedan flytten norrut orsakat mig sju svåra år, migrän, grått hår och en allmän törn på bak-självförtroendet då de aldrig ville sig när jag skulle baka dem. Ständiga misslyckanden och xx antal plåtar rakt ner i soppåsen. Japp, så var det. Så nu vet ni det.
Fram tills för några veckor sedan då jag bestämde mig för att en gång för alla, och för absolut sista gången (har lovat mig själv minst tio gånger innan att det är sista gången), gå till botten med de förädiska macaronerna. Ville det sig inte nu så skulle jag aldrig mer, på riktigt, baka macaroner.
Och det blev en kamp in i det sista. Jag testade verkligen a.l.l.t. Att baka på åldrad äggvita, fransk maräng, italiensk maräng, macaronmatta, dubbla plåtar, olika lägen i ugen, rör mycket, röra lite osv. Alla knep jag läst och några nya. Till sist gick det! Det största problemet var inte, som jag trodde, jag själv, utan som jag berättat tidigare min ugn. 20 grader för lite när man bakar macaroner är förödande. Man kämpar då helt i motvind. Det lärde jag mig den hårda vägen...
Men nu ska jag ge er det stora avslöjande om hur jag bakade i mina ögon perfekta macaroner. Antagligen jinxar jag nu alla mina framtida macaronbak men c´est la vie! Jag är ju ändå trött på dem. Håll i er för nu kommer mina tips.
* Äggvitan - spelar ingen roll för mig om vitan kommer från ägg eller dunk. Om den är rumsvarm eller kylskåpskall. Åldrad eller färsk. Jag har nu bakat på alla varianter och alla har fungerat för mig. Vispning och sockerlag värmer ju äggvitan så kanske det är därför det fungerar?
* Marängen - italiensk maräng fungerar bäst. För mig. Efter att ha testat allt jag kunde komma på kom jag också tillbaka till den italienska marängvarianten. Den italienska varianten testade jag första gången när jag bakade mina polkagrismacaroner och receptet hittade jag hos underbara Tartlette.
Den franska är betydlig mer känslig för vispning, väder och vind. Fransk maräng vispar man äggvita och socker till en fast maräng och den italienska vispar man äggvita med het sockerlag till maräng.
* Macaronage - själva processen där man vänder ner mandelsmeten i marängen. "Det sitter i handen" brukar man säga och det stämmer bra här. Det är inte så enkelt som att "vänd" ner mandeln i marängen. Här gäller det att bevara rätt konsistens på macaronsmeten. Ganska avgörande steg alltså. Jag fick inte till detta alls i början, extra svårt är det med fransk maräng där det är helt avgörande hur hårt du vispat marängen. Med den italienska är det lite enklare eftersom den alltid får en viss konsistens och styvhet. Men det kan ställa till problem ändå. Eftersom mandelsmeten är ganska tjock hade jag en idé om att man borde lösa upp den lite innan den vändes ner i marängen. Vända ner en tjock massa i en maräng samtidigt som man ska bevara marängens egenskaper kan vara trixigt. Och efter att ha sett en fransk konditor slå av det som satt fast på vispen i mandelsmeten och sedan rört ut dessa med varandra så började också jag göra så. För mig är det betydligt enklare att få till ett jämnt macaronage på detta vis.
Jag slår alltså av den maräng som sitter fast på vispen i mandelsmeten och blandar dessa två. Sedan vänder jag väldigt försiktigt och med väldigt lätt hand ner massan i marängen. Snabbt, lätt och effektivt, röra så lite som möjligt. Det man vill undvika är stråk av "rå" maräng eftersom det kan göra att macaronerna spricker eller reser sig ojämnt. Som raklödder bör macaronsmeten vara. Tjock så att den inte flyter ut men så lös att toppar ändå lägger sig inom en minut. Om det ändå finns några små toppar kvar man man dutta ner dem med ett fuktigt finger.
* Luftbubblor - försök att få bort så många luftbubblor som möjligt. Slå/släpp plåten i bordet några gånger och peta hål på de som inte ger med sig med en tandpetare. Här är det vikt igen att smeten inte är för lös.
* Spritsa - håll spritsen rakt upp och ner. Sned spritsning ger dig sneda macaroner.
* Vila - macaroner behöver vila. Bortskämda som de är. Om de inte får vila bildas inte den lilla skorpan på ytan och det blir inte lika blanka och fina. Dessutom är det betydligt större chans att de spricker eller inte utvecklar fötter om de vilar för kort tid. Låt därför macaronerna vila minst 1 timme på plåten innan de åker in i ugnen så att de hinner få skorpan.
* Plåtar - jag har läst om många som lät ut knep med dubbla plåtar på kurser. Andra kör med dubbla bakplåtspapper eller macaronmattor. Allt för att värmen under i från inte ska ta för snabbt. I min analysfas funderade jag över om de mörka standard-plåtarna verkligen var bäst att baka på eftersom de leder mer värme. Så jag gick över till att baka på Ikeas "extra" plåtar (som dessutom är helt raka, mina plåtar är lite fasade och det ger sneda macaroner). Ikea-plåtar tillsammans med bakduk är vad jag numera alltid bakar på.
* Ugn - investera femtio kronor i en ugnstermometer. Har du problem med dina macaroner kommer du att tacka mig. Detta var den avgörande räddningen för mig. De temperamentsfulla macaronerna kräver sin rätta ugnsvärme. 150 grader, ingen varmluft och mitt i ugnen.
Men det absolut viktigaste av allt: hitta det sätt som fungerar bäst för dig! När man väl hittar rätt så "ger det med sig". Jag producerar absolut inte enbart perfekta macaroner men jag har inte slängt plåt efter plåt som tidigare. Som sämst har de varit "fullt acceptabla" vilket är gott nog för mig.
Hoppas att det är några av er som blir hjälpta av denna lilla genomgång. Jag kan absolut inte allt om macaroner, det ska gudarna veta, men efter många om och men gick det även för mig.
Nu ska jag njuta av en blåsig Valborg och hålla alla tummar och tår för att vinden mojnar så att det går att tutta eld på brasan ikväll!