tisdag 13 december 2011

Kungens Pepparkakor






Glad Lucia!



Ännu en Lucia lider mot sitt slut. Och det har varit full fart här hela dagen, från tidig morgon med Lucia på TV tills vår egen trötta lilla Lucia slutade kvittra pepparkakssången i sin säng. För en soon to be fyra-åring är Lucia mer spännande än man kan föreställa sig! Men nu börjar lugnet att lägga sig och vi ska snart värma oss lite glögg att smutta på till dagens sista pepparkakor. Pepparkakor är något man aldrig kan få för lite av, särskilt inte i december och speciellt inte idag.

För som jag skrev igår bakade vi pepparkakor här hemma igår. Jag och barnen. Det var i alla fall tanken. För så myckadet bakande av barnen blev det inte detta år heller. En hel del deg verkar dock ha hamnat i deras magar med tanke på att de producerade hela tre pepparkakor på var sin ganska stor degklutt. Hmmm.... Den gamla devisen "jag försökte i alla fall" stämmer verkligen här. Men hur gärna jag än vill att de ska baka så var smakande av degen betydligt mer intressant än att se en hög färdig bakade pepparkakor växa. Men de kan få lite kreativ poäng eftersom de faktiskt smakade på sin deg i form av utbakade figurer. Men att lägga figurerna på plåtar fick mamma tji på. Och jag fick efter en stund baka ut resterande pepparkakor i lugn och ro. Bättre lycka nästa år!

Mitt pepparkaksbak är en av årets höjdpunkter för mig. Jag tror att det är därför jag så gärna vill involvera barnen i det. Men för mig är det fråga om mer än att "bara" baka pepparkakor. Det är även fråga om närhet. Inte just närhet till bakandets kreativa och lugnande sida, även om den givetvis är närvarande. Det handlar om att jag just i denna stund känner en väldigt närvaro av och samhörighet med min farmor.

Min farmor är tyvärr inte med oss idag men i vissa stunder är hon väldigt närvarande. Och då speciellt vid mitt årliga pepparkaksbak. Därför sätter jag väldigt stort värde till denna lilla händelse. För mig var min farmor mer än bara en farmor, hon var min bästa vän. Och genom åren hade vi väldigt många fina stunder tillsammans. Mycket pratande och bakande. Och det är där pepparkaksbakstraditionen börjar. I hennes lilla ljusa kök, i en lägenhet i Skara. Med hennes hemgjorda deg, det där speciella förkladet som jag fick låna och så farmor i sitt storblommiga typiska femtiotalsförkläde. Denna tradition levde många, många år och jag lovar att jag aldrig ätit så goda pepparkakor som hennes. Det går inte att köpa sådana här peppisar någonstans (även om Gustafssons i Skara kommer nära).

Jag har haft turen att ärva en liten receptskatt efter farmor. Många handskriva lappar eller utklipp med diverse recept som är så fulla med minnen. Det här receptet är inte fullpackat med kryddor. Egentligen blir kakorna ganska milda om man jämför med köpte varianter och det är det som gör dem så goda. Den lena, nästan lite gräddiga smaken. För mig är det här det ultimata pepparkaksreceptet och det blir ingen Lucia eller jul utan det.



Och jag kommer att fortsätta att baka mina pepparkakor efter detta handskriva recept många, många år framöver. Med samma närhet till min farmor.









Kungens Pepparkakor

250 g strösocker

250 g smör

1½ dl sirap (ca 210 g)

150 g vispgrädde

1 litet ägg

1½ msk kanel

1½ msk ingefära

1/4 msk nejlikor

½ msk bikarbonat

700 g vetemjöl




Rör samman smör och socker med sirap, ägg och kryddor.

Vispa grädden och blanda ner den tillsammans med bikarbonat och mjöl till en smidig deg. Observera att degen inte får bli för fast. Den kommer att vara ganska smidig och inte hård i det här stadiet men lockas inte att ta i mer mjöl.

Täck över degen med plastfolie och ställ den i kylen minst ett dygn innan den bakas ut.

Baka ut pepparkakor på rikligt mjölat bakbord och grädda pepparkakorna i 200-225 grader varm ugen (ej varmluft). Förvara den deg som inte används i kylen.

Låt svalna på plåten innan de flyttas över till ett galler för att svalna helt.


Enjoy!




4 kommentarer:

  1. Hahaha, så gjorde jag också när jag bakade förr, åt tre fjärdedelar av degen (och låg och vred mig i magont hela kvällen - SÅÅÅ värt) och bakade ut den sista lilla biten! Min lillebror brukade baka ut två gubbar eller något, sätta i sig hälften och sedan göra en stor boll av resten - som prompt skulle gräddas den också! Tänk vad spännande det är med bak när man är liten! (och nu också för den delen... Jag skulle säkert sätta i mig all deg om jag bakade nu också...) Jag har aldrig gjort pepparkaksdeg själv, men det här låter som ett toppenrecept! Allt du gör är ju toppen <3

    SvaraRadera
  2. Jag har oxå ett gammalt recept som jag följer när jag gör mina pepparkakor. Det är "mysigt" på något vis med recept som funkar generation efter generation.

    Kolla gärnba in på min nystartade blogg och kome med tips och ideer.

    SvaraRadera
  3. Vilken skatt med så många fina recept från finaste farmor din! Sådant kan jag sakna :)

    SvaraRadera
  4. När jag bakar pepparkakor använder jag alltid mormors gamla handskrivna recept, alltid. Jag har "upptäckt" din blogg på senare tid och vänder mig allt oftare hit för att hitta inspiration och härliga recept. Nu när det är dags för pepparkaksbaket i år igen så tänkte jag "ska jag våga förnya mig i år? Ska jag kolla vad Loiuse har för pepparkaksrecept?" Döm av min förvåning då jag ser att ditt farmors pepparkaksrecept är exakt min mormors recept, "Kungens pepparkakor"! Det verkar som om jag ska hålla mig till mormors pepparkakor i år igen. :) // Anna

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...