onsdag 25 januari 2012

Finaldag!



Glad onsdag!

Hoppas att allt är bra med er! Själv är jag redan nu helt slut, och då är klockan bara fyra på eftermiddagen. Sedan tidigt imorses har jag varit på Waterfront och följt finalen av Årets Kock. Och nu snurrar det runt i mitt huvud av alla intryck! Fantastisk mat som doftat helt ljuvligt har passert rakt framför näsan och helst av allt skulle jag velat knycka till mig en tallrik. För tro mig, hade jag fått chansen hade jag glatt provsmakat allt, det var inget som inte tilltalade mig och det kommer inte att bli lätt för juryn att utse en vinnare av dessa sex fantastiska kockar.

Jag vet inte om jag har någon egentlig favorit till segern. Det var så många rätter som verkligen förtjänar att vinna och vid några tillfällen såg man också juryn viska mot varandra att detta var riktigt gott. Men om jag ska välja några rätter som verkligen stod ut hos mig så är Leo Frodells kalla hummerrätt på hummerrulle med sojamajonnäs, pepparrot och citronströssel tillsammans med Daniel Engellaus sallad på inkokt hummerklo med syrad tomat, blekselleri, champinjoner, salladsblad, bunden vinägrett, vattenkrasse, brödkrisp samt dressing på pepparrot, äpple och citron lite av favoriter. Och Daniel Räms varma hummerätt som var en hummersoppa med hummer- och spetskålsterrine, picklad blomkål, marinerad fänkål och levainkrutonger var en vacker rätt som byggde på svenska smaker.

Bland varmrätterna var det betydligt svårare efter som alla både doftade och såg helt underbara ut. Men jag gillade verkligen Albin Wessmans Svensk biffstek med lök. En härlig och lite kul tappning av en riktigt svensk klassiker. Även Fredrik Lagbergs biff med rödbetor och toppmurklor och Klas Lindbergs hällstekta biff med rökt märgsmör och nordisk hetta är rätter som verkligen stod ut både tankemässigt och i upplägg. Det var riktigt smarta och fina tolkningar av temat Det nya svenska arvet. Men som sagt. Jag vill inte sitta i juryn idag...

Tävlingen är verkligen SM eller Oscars i matlagning och det lite smått surrealistiskt att ha ala dessa "kändiskockar" högt och lågt i en och samma lokal. Vart man än vänder sig ser man ansikten som känns igen och precis när man ska till att heja så kommer man på att "Just det! Jag känner ju inte honom/henne i verkligheten". Lite märkligt men oerhört häftigt. Något som verkligen förvånade mig är den närhet man som publik fick till kockarna, jury och hela arrangemanget. Man står bara någon meter ifrån tävlingsdeltagarna och det är en mycket härlig och stöttande stämning. Det är, och har varit, riktigt kul att studera hur deltagarna arbetar i köket, att studera deras noggranhet och ordningsamhet. Nu är det ju också detta något som bedöms av juryn men man kan som gemeneman kan lära sig en del bara av att studera kockarna i köket och se hur man bör göra. Bara genom att studera någon annan snappar man upp så mycket matnyttigt, även om de får det mesta att se ut som en dans på rosor. Tänk om man själv kunde träna upp samma teknik, öga för upplägg och smakpalett. Visst får man önska?

Nu ska jag snart bege mig tillbaka till Waterfront och se vem som blir årets vinnare. Jag hann byta några ord med förra årets vinnare Tomas Diederichsen innan jag gick och han var mycket nöjd med sitt år och ser fram mot att få ta ytterliggare steg framåt. För tillskillnad från andra tävlingar där man verkligen lämnar över staffetpinnen när en ny vinnare koras så innebär inte detta glömska av tidigare vinnare. Snarare tvärtom. Att vinna denna tävling är en riktig karriärboost.


Bara någon timme kvar nu tills vi har en ny vinnare och medlem av Årets Kock. Må bäste kock vinna!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...